Nytt samtal från min syster igårkväll. Mammas cancer har spridit sig, läkaren visste inte riktigt hur långt men det var någonting på levern och kanske några lymfkörtlar. Han skulle prata med onkologen och ge mamma svar i nästa vecka vad som ska ske nu. Antagligen cytostatika. Han hade gett mamma hopp, trots allt, och sagt hon skulle inte dö än. Vet ej om han sa det bara för att pigga upp eller att det faktiskt var sanning. Vi får vänta och se. Syster var lite ledsen och (tror jag) kände en ganska stor känsla av skuld. Skuld att hon inte har pratat väl om mamma på sista tiden etc etc. Jag vet inte vad jag känner. Tror inte att hon kommer att dö så snart och om hon gör det vet jag inte vad jag ska göra. Jag känner mig mest självisk och undrar vem som kommer att ta hand om begravningen, får jag mina utlpnade pengar tillbaka, hur kommer R att mottas på begravningen bla bla bla. Men innerst inne vet jag att jag kommer att bli jätteledsen när hon väl avlider men det är ju faktiskt så livet är och hon har haft ett jäkla bra liv, om jag dör vid 80 med den hälsan skulle jag iaf vara glad.