Hade inte hört från E på ett par dagar, så ringde upp för att se om allt var ok. Hon har inget internet! En stolpe i trädgården hade gått av och nu sitter de där utan kontakt med omvärlden känns det som för dem. De ringer BT för att få det fixat, BT säger att de fick ju inte gå in i trädgården (det var för tre år sedan) så nu får de allt skylla sig själva. Orsaken att de inte ville ha in dem i trädgården var inte alls för någon konstig grym orsak, det enda de ville var att BT kom inom galleriet (granndörren till trädgården) och sa till när de ville kliva in och göra något åt den där stolpen. men det budskapet har nu förvanskats till att de nästan i stort sett har blivit kallade "de där häxorna" och får ingen hjälp alls. De så arga att de båda kokar. Jag tror att jag ska lämna dem åt sin oreda i ett par dagar tills de har lugnat ner sig, det verkade vara det de ville när jag ringde. Två dagar till på jobbet sen ledig i nästan en vecka. Ja! pappa kommer över och vi ska väl fara runt och visa Skottland för honom. han har ju aldrig varit här förut. Ny matta har inköpts från Ikea, eftersom R lyckades fläcka ner den förra. Men den nya mattan lägger vi inte ut förrän i sista minuten, vi märkte att hundarna drogs till den som en magnet så fort vi la ut den eftersom den är så mjuk. Vete f-n hur man gör rent en sån där fluffig matta förresten. R har lovat att försöka att inte svära så mycket. Det var efter att jag gnällde om hans vokabulär. Jag försöker nu säga åt honom att det var inte alls så jag menade, mer att man behöver inte skirka f-k klart och ljudligt i en fin restaurang, det passar liksom inte. Men har har nu tagit benhård stans och ska ALDRIG mera svära. ja, ja, får väl se om det funkar. Jag svär som en borstbindare, mycket mera nu än när jag bodde i sverige men eftersom jag svär på svenska fattar ju ingen så känns inte som det gäller som svordom.
R frågade igen om inte jag tyckte att jag kunde hitta någon bättre än han att spendera livet med. Och det måste jag säga att hade jag kanske varit ung&grön hade jag kanske trott det. men nu när jag då har provat på både högintelligenta, högintelllekuella, konstsnobbar, undrevärldensnubbar, svindlare, goths, motorcykelgängmedlemmar osv vet jag att ett förhållande blir så bra man gör det till. försökte att förklara det för honom, jag tror att han trodde på mig. Sen på radion hörde jag att självaste Fay Weldon har sagt att lika rättigheter i all ära men sluta gnäll på mannen då han inte plockar upp sina smutsiga strumpor eller städar toaletten det är meningslöst. Jaha... då ska jag väl försöka med det då...

Någon frågade mig häromdagen: Om det inte var för att de var släkt, skulle du gilla dina släktingar? Jag var tvungen att tänka. Svaret är ett kallt nej. Släktingar älskar man för att det har man blivit uppfostrad till att göra. "Släkten kommer vi inte undan." "Blod är tjockare än vatten." Säger folk som vet. Men jag tror att ibland är vatten tjockare än blod. Vi står ut med våra släktingars egenheter, åsiktsskillnad och smak. Och till det säger vi bara och suckar "ja, ja, så är det bara." Om det hade varit våra vänner att vi nog bett dem packa och dra. Sen har vi de där vännerna, som ställer upp i tid och otid, som fixar, ordnar och hjälper, som inte sen ett år senare kommenterar spydigt hur mycket de hjälpte till "-den där gången då din bil inte funkade", "du skulle bara veta hur mycket vi hjälpte dig när..." till exempel. och aldrig skulle ens vänner våga eller vilja skratta till ens egen bekostnad, men det har tydlligen släkten all rättighet att göra, de har också rätt till att snacka bakom ryggen på en till andra släktingar, för vi är ju alla släkt. Sen blir cirkeln hel då det blir deras tur att bli snackad om och inte till. Men sen säger någon annan "Ja men vem ska ta hand om dig när du är gammal om inte släkten?" Frågan är skulle jag vilje bli omhändertagen av någon släktingen med tankar i bakhuvudet på ett rikt arvode. Tror inte det. Då dör jag hellre ensam med en hel skara gamla och nya vänner omkring mig, som älskar en för vad jag är och inte för vad släktskap vi har.

Jag läser "Smugglarkungens Son" av Bengt Pohjanen och förundras över språket och ler åt historien. Vilken bok! Helt annorlunda än de böcker jag på sistone har läst, visserligen har de bara varit deckare men den här ligger i samma fack som Bodil Malmsten för mig. Jag läser om laestadianer (som jag inte kan någonting om) och finska ord (som jag önskar jag förstod). Väl värt att läsas!

Det är nästan slut på sommaren, rönnbären börjar bli röda, luften klar och vinden är inte så där ljummen utan har ett sting av kallhet i sig när den drar förbi mig. Hundarna bryr sig inte, de bryr sig inte om det är sommaren eller vinter bara de får komma ut och leta skatter i gräset och irritera fåglar och kaniner. Men allt känns helt ok. Om max två år har vi huset och ju snabbare vintern kommer desto närmre är min dröm. Hoppas och ber om mina små noveller också som ligger och väntar att på bli lästa hos domarna i novelltävlingarna. Hoppas att även om jag inte vinner eller får mitt namn nämnt att de gillar vad jag har skrivit. Ska försöka komma tillrätta med boken de närmsta två veckorna och få någon utomstående att läsa de första 50 sidorna för att se om den funkar. Man blir ju så himla blind när man sitter här och våndas ensam med orden.

Imorgon är det en av mina vänners 40-årsdag. Frågade lite lätt för ett par veckor sen vad hon hade planerat och kom väl fram till att hon inte skulle göra någonting alls, inte för att det var just det hon allra helst ville göra, utan mer att hon inte hade något val. Jag tycker själv att födelsedagar inte är någor speciellt att fira, det enda jag unnar mig den dagen är att få göra precis vad jag vill utan några ursäkter. Att just få spendera hela dagen alldeles själv, utan ljud från varken radio eller TV är ett av mina högsta önskemål. Men hur fel det kan bli när just min vän är en person, som vill allra helst tvärtom. Hur extra ensamt det måste bli imorgon när ingen kommer förbi på en kopp fika eller ringer upp och sjunger för henne i telefonen eller drar ut henne på middag.

Oj! Semestern är nästan slut och allt det där som jag hade tänkt att göra blev inte alls av. Min plan att skriva på boken under Sverigeresan gick åt skogen. Jag hade alldeles för trevligt därhemma för att ens orka sätta mig ner och skriva. Mina ångesttankar om förhållandet blev däremot tystade. Istället tog det en helvändning och R friade till mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Finns det egentligen något bättre än att veta att en människa älskar en? Ring är beställd hos en guldsmed i Glasgow. Jag fick välja precis vad jag ville, fria tyglar. R är jätteuppspelt och vill berätta det för hela världen, jag tar det mer med ro, har ju varit här ett antal gånger förut. Har alltid sagt till honom att om vi fortfarande är tillsammans när jag är på min dödsbädd betyder det att det var ett lyckat föhållande. Jag tror inte riktigt att han fattade vad jag menade och kanske det låter cyniskt men så är det ju, ingen vet vad som kan hända i framtiden. Våra planer om att flytta till Sverige har också tagit mera form. Värmland ska det bli och SNART. Men måste vara realistiska, kommer nog inte att gå i lås förrän om ett par år. R måste lära sig svenska och min lägenhet måste renoveras och R måste installlera ett nytt kök i sitt hus. Men helt osannolikt är det inte att jag kan köpa ett hus rätt ut med vinsten från min lägenhet redan nu och vi sen lägger till det extra från Rs hus blir det ju bara bättre. Fast måste kanske behålla huset till att börja med om det nu skulla vara så att Sverige inte passade oss. Imorgon börjar kneget. Jag jobbar bara halvdag men har gått och grämt mig för det i alla fall. Vi ska ha ett möte under lunchen och jag drar mig för all negativ kritik som kommer att flöda ut ur chefens mun. Tror inte hon är medveten hur mur mycket hon sårar ofta redan känsliga människor. Det gör detsamma hur många gånger jag försöker lägga det lite fint att kritik är inte bara negativ, borde också vara positiv. Kan inte ens minnas själv sista gången hon sa något snällt till mig. Asch, sen är jag ledig i två dagar och kan gå runt festivalen i Edinburgh och njuta.