Nu har vi varit ute i två timmar, gått uppför backar, nerför backar, över stängsel och murar och blivit utskällda av en bonde. Jag är helt slut, boxern halt och spanieln ivrig att gå ut på nästa tur. Men det är precis så som det ska vara (förutom att vi inte går ut med mål att irritera bönder och deras marker) och som belöning efter all aktivitet drack vi kaffe och varmchoklad. Solen strålar in genom fönstret och jag borde nu egentligen sitta och skriva frenetiskt på romanen med det har gått trögt och jag undrar om det blir något av det hela taget. BORT MED TVIVEL OCH JANTELAGEN sen börja skriv...det säger mitt inre och mer logiska jag.

Jag känner mig som en manglad svensk. Idag när jag travade in i min väninnas galleri blev jag mycket snart överöst med franska artigheter. Det sades ditt och datt och jag stod mest och försökte se ut som en installation. Folk vinkade, utbytte hälsningskyssar och bar små franska flaggor på kavajerna. Otroligt kontinentalt. Fast det är inte orsaken till att jag känner mig manglad, nej det var nog egentligen promenaden längs med stranden och havets sus och solens strålar i ögonen, som gjorde mig så där riktigt nystrykt och fräsch, i alla fall fram till lunch.

Någon har dött bakom vår gata. Imorse var området avspärrat med ¨police¨-tejp och ett litet vitt tält var upsatt mitt på gångvägen. Kusligt och samtidigt jättespännande, för kanske vi vet som har blivit mördad eller tom mördaren själv. Det kan ju vara bara ren händelse men inatt var det någon som gick upp och ner på gatan och sjöng och svor och sjöng omigen, min partner gick ut och sa till honom att vara tyst. Hundarna var som galna och Blandrasen satt som ett ljus bredvid mig i sängen tills vi inte kunde höra honom mera. Det brukar aldrig hända och nog har vi hört fyllosånger förut både hon och jag. Killen, som sjöng, lydde min partners råd och gick iväg, mot den riktning där ett lik nu ligger...

Det regnar, det öser ner och det blåser. Usch va tråkigt! Jag sitter och tittar ut genom arbetsrumsfönstret och försöker hitta energin till att kliva ut i vädret. Var är mina gummistövlar? Eller rättare sagt: Var är min vänstra gummistövel? Jag hittade den högra i garderoben men vart har den vänstra stövlat iväg till?

Här sitter jag nu med en liten sådan där ångest (är lite ångest=ågren? Tycker mig minnas att på en Lunda karneval, för en massa herrans år sedan, var det någon som böjde ågren i komparationsgraderna: ågren (positiv), ångest (komparativ), ANGST (superlativ)) medan jag läser andras bloggar och beundrar deras vackra skrivstil. Fast å andra sidan VET jag att det gäller bara att skriva och skriva och åter skriva och läsa. Mer än ågren har jag dock inte...fast egentligen vet jag inte riktigt hur det känns att ha ANGST...så jag kanske inte ska uttrycka mig mer om saken. För övrigt anser jag att grammatik är något fasligt svårt att hantera.

Inatt drömde jag att vi var vid Fontana di Trevi igen. Men det var tidigt på morgonen, så tidigt att de hade inte ens slagit på fontänen (för den är ju avstängd på natten, visste du inte det?). I alla fall, prick klockan halv sju kom det en man och började snurra på den uråldriga rostiga kranen till fontänen. En kvinna i turkos badmössa och matchande baddräkt satt redan redo mitt i fontänen, väntandes på en fors av vatten. Vattnet sköljde över henne och under henne och så stark var kraften att hon hamnde rakt upp i en av souvernirbutikerna, mitt i vykortsståndet.

Hur ofta bör en medelsvensson egentligen byta dammsugare? Mina dammsugare ¨lever¨inte längre än max två år sen avslutar de alltid de sina liv i ett magnifikt moln av rök. Jag försöker att verkligen ta hand om dem, jag tvättar filter och håller allt rent. Är det kanske hundhåren? Smyger de sig in tillslut till själva hjärtat i dammsugaren och fyller det med päls? Kanske jag också skulle tillägga att de hundhår jag endast under en vecka suger upp, skulle jag med lättja kunna bygga en schäfer med. Det är nog där felet ligger.