men men men det var ju alla hjärtans dag ju!

Det gick mig totalt förbi att det var...(hur kunde jag undvika alla kort som har legat framme i affärerna de senaste veckorna? ja det kan man säkert undra).

Jo det var ju Alla Hjärtans Dag men det riktigt speciella med mina Alla Hjärtans Dagar är att det var just en torsdag 14 februari som Tomte, min blandras kom hem till mig från den stora hundkenneln för övergivna hundar. Det var nu åtta år sedan! Guud så vi har stretat genom livet tillsammans. Vi har prövat lydnad, agility, spårsökning, åkt tiotusentalsmil i bil, har bott på hotell och flyttat in och ut ur lägenheter, gått till vetrinären för olika mindre skador och flinat åt andra hundar tillsammans, kastat ett okänt antal pinnar, stulit tennisbollar från andra hundar, skrämt livet hur dumma människor, simmat i smutsiga kanaler och ätit gift (eller ja det var ju hon som gjorde det).Häromdagen hittade jag ett foto på henne från det första året med mig och där ligger hon på soffan alldeles svart om nosen, den nos som nu är grå och liten och tanig var hon (nu är Tomte en mullig hund i sina bästa år). Min lilla gumma med ett fasligt humör och kort stubin. Hon blir lätt irriterad på andra hundar som inte uppför sig så som Tomte tycker att de bör och naturligtvis i Tomtes värld har hon alltid rätt och om hon inte har rätt så tjurar hon och går och lägger sig i något hörn. Men hon är den mest komiska av alla och får mig att skratta åt hennes, som jag tycker, hyss. Men jag skrattar INTE när hon stjäl mina morötter. Då hör hon det bestämda ropet från mig: -Neeeej Tomte vad har du gjort? och det enda jag ser är Tomtes svanstipp när hon försvinner runt hörnet uppför trappen.

Så mycket som händer, polisen som fick fängelse, Jordan är gift och ingen agility för hundarna ikväll. Hmmm ja just det...egentligen hur mycket av de nyheterna är för mig vidkommande?

Agilityn är väl ingen nyhet, det visste jag ju redan förra veckan och inte heller stod det på löpsedlarna. Får väl gå lydnadskursen istället imorgonkväll. Lilla spanieln som vanligt springande runt utan en susning vad hon ska lära sig och gamla blandrasen som bara suckar och gnäller för hon tycker det är tråkigt och hon kan allt och "förresten kan väl Ulrica själv apportera varför måste jag springa ut och hämta saker åt henne?".

Jordan gifte sig i Las Vegas med sin Alex med någon riktigt billig vigselring bara 2000 dollar eller vad nu "The Sun" skrev, fantastiskt, underbart, kul för henne. Fast jag vill också till Las Vegas, jag vill dit och titta på kitsch men Jordan är überkitsch så hon måste inte vara där, fast hon passar ju in.

Polisen som fick fängelse var mig en rikitg tjyv och verkar förtjäna sitt straff. En mobbare av världsklass. Där fick han!

Har börjat så smått skriva på något nytt, inte kommit långt, knappt 2000 ord men det kanske blir något av den. Vi får väl se. Annars blir det pannkaka och jag måste komma på en ny idé.

att ha en seinfeld hemma

Själv är jag en stor fan av både Seinfeld och Larry Davids "Curb your enthusiasm" trots att det här i Storbritannien inte verkar var något alls. Jag skrattar så jag får kramp i magen. Fast ibland behöver jag inte ens titta på TV för att få mina egna versioner av dessa storheter. Nej, det finns ibland mitt i min bekantskapskrets. Här finns min kompis Mike och hans far Ian de för diskussioenr mellan varandra som skulle kunna bli guldepisoder för Larry David.
Se här vad som hände häromdagen:
Roller:
Mike-egen entreprenör med ett ganska lugnt tillvägagångssätt för det mesta.
Ian- liten äldre herre, tjocka glasögon, halvt döv, men pigg, cyklar vart han än ska...mest för att allt annat kostar pengar

Dialogen är i något högre volym än normal samtalsnivå.

Mike: Pappa kan du ta den här nyckeln jag kopierade häromdagen tillbaka till låssmeden. Den fungerar inte.
Ian: Fungerar den inte?
Mike:Nej, den är fel. han måste göra om den.
Ian: Till vem gick du?
Mike: Till han upp på Renfrew street.
Ian: Va?
Mike: Renfrew street.
Ian: Jaha, jag tyckte du sa Reckless street.
Mike: Nej, jag sa Renfrew street. Varför har du inte hörapparaterna på dig?
Ian: Jag sparar på batterierna.
Mike: Men du hör ju inget.
Ian: Va?
Mike suckar.
Ian: Hur mycket kostade det att få en nyckel kopierad?
Mike: Fem pund.
Ian: Fem pund? Han därborta på Dundee street tar bara 2.50.
Mike: Ja men jag kör inte förbi där varje dag. Det här var mycket enklare.
Ian: Fem pund!
Mike lämnar över den felaktiga kopian till Ian. Ian tar av sig glasögonen och granskar noga kopian, tar upp orginalet som ligger på bordet framför honom och synar denna lika noga.
Ian: Han har ju använt fel mall! Det ser ju till och med jag, det är fel. Du har betalat fem pund för en oduglig nyckel. titta Michael titta på vad som är fel. se här...Om du hade gått bort till Dundee street skulle du ha fått för halva priset en fungerande nyckel...nu istället...
Mike går ut ur rummet