Hur mycket kan en man sova? Han sover i tretton timmar i sträck känns det som. Fast så kanske det inte är. Han är vaken när jag sover och vice versa. ett förhållande som kan vara i evighet sa någon. men det börjar bli lite tråkigt. Visst har jag ett bra liv nu, jag kan göra precis vad jag vill och sitta och mysa med hundarna eller skriva på hur mycket eller hur litet jag vill och ingen stör mig. Men det känns inte som ett förhållande. Sen när jag är väl på gång att gå i säng, då tar han över, kollar på TV sitter och snackar i telefon etc. vet inte riktigt nu vad vi håller på med. Antingen bör vi väl bestämma oss för att så kan vi ha det eller så bör vi bestämma oss för att så här kan vi inte ha det och ändra oss. Eftersom jag nu lägger ut dess tankar här så betyder väl egentligen det att jag inte vill ha det på detta sättet. Kanske allra längst inne känne jag att om det ska vara så här kan jag lika gärna bo själv. Men då är jag där igen...Där jag har varit hundra gånger förut. Fight or flight. Psykologpoängen från universitet ramlar in i mitt medvetna och jag läser oändliga hypoteser och teorier. Bo själv men utan hundlucka = no go. Bo själv men i hus = mjaa det smakar. Bo så som vi gör nu = joo det fungerar för mig men jag vet att Han är inte lycklig. Jag drar mig undan och spenderar mer tid med mina vänner, går ut och äter med dem, tar en kopp kaffe med dem, går på stan med dem. Han sitter hemma. Men han har ju också vänner, resonerar jag, jag hindrar inte honom från att träffa dem, inte alls. Men så lever ju inte ett par! Det vet jag. Jag känner det i hela mig att det jag gör är fel, borde spendera mer tid med honom. Men det blir ju så tråkigt. Usch! Jag får ta och get återbud till den där Harry Potter kvällen med C och kanske gå och se till att jag och R är lite mer sams i vårt samliv. Ja nu gör jag det sen får tiden avgöra vad som händer.