skrivpuff 256: skriv om att utmana

Jag utmanar världen. "Varje dag ska man göra något som utmanar en, något som får en att tänka, något som riskerar att ens världsbild kanske ruckas lite. Det är bara nyttigt." Kommer inte alls ihåg var jag har läst eller hört det. Men det är visa ord. Inte alltid så lätt att följa. Mitt jag trivs med allt det gamla och vanliga, så fort det bara är en tillstymmelse till ändring blir mitt jag skärrad. Men jag har lärt mig, håller på att lära mig att det inte är bra. Det behöver inte alls vara stora saker, det kan bara vara något pyttelitet, som att ta en annan väg hem från jobbet eller kanske laga en annorlunda middag än den gamla vanliga bolognesen. Det är vad jag har gjort, handlat mat i en annan affär än den vanliga, skrivit om något jag aldrig skrivit om (ok det kanske inte blev så himla bra men jag porvape på det i all fall), tagit en biltur en eftermiddag till en ny ort. Jag har gjort en hel massa nya saker. Och det som förut var så skärrande, tex i en ny affär har jag ju ingen aning om var alla varor ligger usch vad hemskt, visar sig inte alla var otrevligt bara ett nöje at hjärnan kan få hänge med tom när jag ska handla mat. Jag vet att jag mår bättre med att utmana. Mitt jag ska snart utmana världen...nej det vet jag inte kommer att hända...det skulle ju nästan vara en ruskig tanke (jag ser mig själv som en diktator stående på balkongen coh blickar ut över folkmassorna som jublar mitt namn och som överstepräster har jag mina hundar...nej nej nej nej). Men jag vill utmana det sättet världen ser på mig, dvs människorna omkring mig och jag vet att jag redan har börjat.