Wednesday, May 20, 2009

Fram med parasollerna nu har solen tittat fram. Sverigeresan är bokad, likaså bil. Det är synd när ens partner är för lång för billighetsflygen, skulle kanske stympa lite på längden så kunde vi flyga billigare. Förstod inte min egensinnighet till fullo förrän häromdagen när R frågade om jag ville ha en kopp te och jag svarar med motfrågan:
-Vad är klockan?
-Kvart i fem, säger R
-Nej, tack jag ville inte ha en kopp te. jag dricker inte te efter 16.30.
Han stirrade på mig och stirrade på sin klocka igen och sa
-Men Ulrica det är ju bara 15 minuters skillnad.
Han brast ut i skratt. Jag började skratta nästa dag när jag kom på min konstighet.
Råkade också, av ren olycka, bör tilläggas, trampa till han protes igår kväll så den gick i två bitar. Han blev naturligtvis lite sårad men det enda jag kom på att säga (eftersom jag aldrig gör en tabbe)
-Det är i alla fall ditt fel! Om du hade borstat tänderna bättre när du var yngre hade du aldrig behövt protes och detta hade aldrig behövt hända! Basta

1 comment:

Mattias Carlsson said...

Men då Ulrica - håller du på att bli helt rigid eller? :D Du kanske borde klistra in ett "vad är det värsta som kan hända?" efter ett erbjudande :D

Vad det gäller illa åtgångna proteser så är din reaktion väldigt kvinnlig i min mening - och ta det här rätt är du snäll - du reagerar emotionellt, men låter orden försöka låta logiska.
Kanske bäst jag förklarar mig lite till.
När du klev på protesen blev du först medveten om vad som hänt, sen blev du arg. Kanske för att den låg där du kunde gå på den, kanske för att du var klumpig och inte såg den och därmed indirekt ställde till det för din partner, kanske av något annat skäl.

Rätt sak för mig här är att visa aggression, precis som du, fast mer gutturalt. Därmed blir den inte riktad. :D Ett enkelt "Faaaan" säger mer än 1000 andra, sårande ord. Plus att det ventilerar utan att skapa bieffekter.

Vad barn gör är sällan intelligent ur ett vuxet perspektiv, men barn gör verkligen allt - rätt som fel - för att lära sig för livet. Ibland påverkar det oss långt efter barndomen, oftast är det bara något tillfälligt. Din partner kanske förknippade tandborstandet med något otrevligt och därmed naturligt försökte undvika det - han kanske fick ganska dassig kost etc etc.

Det är inte ett försvarstal egentligen, jag bara försöker få dig att skilja på när du reagerar emotionellt och rationellt. :) Bricks and bones etc