men men men det var ju alla hjärtans dag ju!

Det gick mig totalt förbi att det var...(hur kunde jag undvika alla kort som har legat framme i affärerna de senaste veckorna? ja det kan man säkert undra).

Jo det var ju Alla Hjärtans Dag men det riktigt speciella med mina Alla Hjärtans Dagar är att det var just en torsdag 14 februari som Tomte, min blandras kom hem till mig från den stora hundkenneln för övergivna hundar. Det var nu åtta år sedan! Guud så vi har stretat genom livet tillsammans. Vi har prövat lydnad, agility, spårsökning, åkt tiotusentalsmil i bil, har bott på hotell och flyttat in och ut ur lägenheter, gått till vetrinären för olika mindre skador och flinat åt andra hundar tillsammans, kastat ett okänt antal pinnar, stulit tennisbollar från andra hundar, skrämt livet hur dumma människor, simmat i smutsiga kanaler och ätit gift (eller ja det var ju hon som gjorde det).Häromdagen hittade jag ett foto på henne från det första året med mig och där ligger hon på soffan alldeles svart om nosen, den nos som nu är grå och liten och tanig var hon (nu är Tomte en mullig hund i sina bästa år). Min lilla gumma med ett fasligt humör och kort stubin. Hon blir lätt irriterad på andra hundar som inte uppför sig så som Tomte tycker att de bör och naturligtvis i Tomtes värld har hon alltid rätt och om hon inte har rätt så tjurar hon och går och lägger sig i något hörn. Men hon är den mest komiska av alla och får mig att skratta åt hennes, som jag tycker, hyss. Men jag skrattar INTE när hon stjäl mina morötter. Då hör hon det bestämda ropet från mig: -Neeeej Tomte vad har du gjort? och det enda jag ser är Tomtes svanstipp när hon försvinner runt hörnet uppför trappen.