vi vann!

Blandrasen och jag vann igårkväll en liten agilitytävling. Ok det var bara på skoj, bara för att kolla in hur duktiga vi var. Men vi vann!!! Tjoho! Tävlingsinstinkten väckt. Sen tävlade vi igen...då förlorade vi...stort...Blandrasen gjorde totalt bort mig. Ponera: Där står jag med henne framför startlinjen och Gary, hundtränaren, säger till mig "Du har världens chans att vinna igen Ulrica! Bara gör samma sak som för en timme sen." Jag skyller på E att jag inte vann den gången. Redan där vid starten, innan första hoppet tittar jag på min gamla hund och ser att hon totalt har förlorat intresset att vinna mig lite mer choklad, näpp, istället ser hon bortåt andra sidan av ringen (ca 100 meter bort) där E nu står och tränar sina hundar. Blandrasen tar första hoppet, jag tänker."Koncentrera dig på mig" Näpp. Hon går under andra hoppet, ger mig en snabb blick som om hon vill säga "Nej, nu orkar jag inte mera". Sen KUTAR hon (hon som inte har någon energi kvar) som en vildhäst upp till E och hennes hundar och där står jag kvar hundlös och drömmen om en andra påse choklad förtvinad. Dumma hund! Ett kommunalt suckande hörs från resten av klassen. Där fick jag!
Spanielns klass tävlade också, men hon är ju så ivrig så hon missar allt jag säger. Men det gör inget vi blev bjudna på choklad ändå.
Sen fick jag en påse från Sverige där det stod "Jag är obegripligt intellektuell". Den gillar jag skarpt. Sen undrar jag: Vem är Berny Pålsson? Har sett mycket om henne på nätet men när jag frågar svenskar har de aldrig hört talas om henne.