Oj! Kan det verkligen vara sant? Nästan ett år sedan sist? Så mycket som har hänt...var ska jag börja min saga... Visst, som gissat, det tog snabbt slut med T efter hemkomsten från Sverige. Och visst var det väl rätt, jag saknade honom inte en droppe medan jag var hemma i hemlandet. Pengarna han var skyldig mig har jag inte ens sett röken av. Vi skickade väl några ursinta mails till varandra efter det, där han bla anklagade mig för att bara vara tillsammans med honom tills han kunde betala tillbaka och han hade ju rätt. Men jag kan inte hjälpa att ibland ligger jag och funderar ihop olika versioner, om och hur jag en gång för alla ska roffa tillbaka de där jädrans punden. Jag drömmer om att dramatiskt sitta i bilen och vänta tills han kommer ut ur porten en tidig söndagmorgon och jag ska då rusa ut ur bilen, upp till honom och slita ut delprotesen ur munnen på honom och skrika ¨Vilken tönt du är. Har du inte råd med implantat va?¨. Men egentligen så vet jag ju att så gör ju inte en svensk och speciellt inte en sån som jag. Annars tar livet stora kliv framåt och ibland så snabbt att jag inte riktigt hänger med. Har flyttat från min lilla, men ack så älskade, trea till ett litet hus. Bor nu tillsammans med R, tre hundar och en DELUXE hundlucka ut till trädgården (jag jublar, inga sena mörka promenader på stigen runt ruinen där det lär ha setts en sk ¨white lady¨...fast det var ju rätt spännande..(fniss)). Trädgård kanske man heller inte kan kalla det, mer en gräsmatta med lite grus runt. Fast det ska vi snart fixa! Våren står på tur och jag är redo med luktärter och spade!!

Var på en kurs i helgen nere i London och lärde mig riktigt mycket både om mig själv och att jag faktiskt inte är ensam i mina funderingar. Så många av oss drömmer om att en gång kunna skriva den där boken och jag tror, nej jag vet (!), att vi alla kan.