Efter att Blandrasen rev sig i sidan och fick elva stygn och jag fick en utskällning från veterinären att hon var tjock, ska vi nu banta. Veterinären frågade spydigt om bantningskuren var munkar och pannkakor, sen la till lite snabbt, att det var ju inte konstigt att hon sprang in i en rostig stolpe med en sån hydda som hennes. Jag gjorde precis alla de tabbar jag själv lyssnar på varje dag på jobbet. Jag får alltid höra:¨Men jag borstar tänderna varje dag ju, JÄTTENOGRANNT, så jag förstår inte varför jag får så många hål. och jag äter inget godis...nästan och dricker bara vatten. Det måste vara något genetiskt¨. Så jag stod där hos veterinären och hör mig själv säga: ¨Jag fattar inte hur hon kan va så tjock. Hon får väldigt lite mat och mycket motion. Jag tror hon har långsam metabolism nu när hon är äldre.¨ Jag kände riktigt hur mitt logiska jag försökte desperat sparka mig på smalbenen för att få mig tyst, men ack nej, jag bara babblade på om hennes ålder, att det kanske var märket på hundmaten och den där burkmaten det ligger nog massa gömda kalorier i den etc etc. Sen gjorde han precis samma suck, som jag brukar göra (fast då bakom en mask), höjde bara på ögonbrynen och tog hand om hunden. Japp, så nu ska vi banta, hon och jag. Jag ska gå ner 6kg och hon ska gå ner tills man kan känna revbenen (för det läste jag på en affisch hos veterinären).